|
Så làmnar jag den by
som sett meg fødas |
|
snart sover den en evig tørnrossøvn |
|
Ty borta e dets ungdom |
|
blott det gamla lever kvar |
|
I denna bygd som engang
blomstrat har |
|
Aldrig mer - aldrig mer - aldrig mer |
|
det finns ingen som kan endra det som skjer |
|
aldrig mer hørs skratt
från engen |
|
glada
røster - ingenting |
|
Mørk og dyster ruvar
skogen rundt omkring |
|
Her
sprang det nakna barn i sommarns dagar |
|
og kløver'n stod så
saftig - og så grøn |
|
Vi badade i viken |
|
og det hørdes glada skratt |
|
Från ungdom i den ljusa
sommarnatt |
|
Aldrig mer - aldrig mer - aldrig mer |
|
det finns ingen som kan endra det som skjer |
|
nær de gamlas røster tystnat |
|
då e stillheten total |
|
skulle någon minnas
enn den øde dal |
|
Man måste alltid gå i takt med tiden |
|
dum vore jag att ensam spjärna mot |
|
men endå kjànns det som |
|
jag
sviker någon gammel venn |
|
Farvel - vi kanskje aldrig
ses igjen |
|
Aldrig mer - aldrig mer - aldrig mer |
|
det finns ingen som kan endra det som skjer |
|
det finns ingen plats før
tårar |
|
ingen anledning til gråt |
|
det e enda ingenting
att gjøra åt |
|
Aldrig mer - aldrig mer - aldrig mer |
|
det finns ingen som kan endra det som skjer |
|
det finns ingen plats før
tårar |
|
ingen anledning til gråt |
|
det e enda ingenting
att gjøra åt |