Jag väntar vid min mila

Jag väntar vid min stockeld - medan timmarna skrida,

medan stjärnorna vandra och nätterna gå.

Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida

den käraste, den käraste med ögon blå.

Jag tänkt mig en vandrande snø-øyd blomma

och drömde om ett skälvande jäckande skratt,

jag trodde jag såg den mest älskade komma

genom skogen, över hedarna en snötung natt.

Solo 

Glatt ville jag den drömda på händerna bära

genom snåren dit bort där min koja står,

och höja ett jublande rop mot den kära.

Välkommen du, som väntats i ensamma år.

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida

medan skogarna sjunga och skyarna gå.

Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida -

den käraste, den käraste med ögon blå.